It was good, for real

Förlåt
Förlåt
Förlåt
Inget av det var egentligen meningen.
Jag vet inte vad som hände.
Men det gick utför.
Och jag berättat för dig.
Flera gånger.
Att jag har problem.
Problem.
Stora jävla problem.
Att hantera känslor.
Jag berättade.
Av någon anledning.
Antagligen för att jag trodde på dig.
För att jag trodde att det skulle vara något bra
Jag vet inte idag.
Om jag hade fel.
Jag hoppas att jag inte hade det.
Men jag vet inte.

Jag kommer göra som Kimpan sa.
Låta dig vara någon dag.
Sa hon.
Och jag kommer göra det.
Iaf låta dig vara.
Hon hade samma problem.
Hon hade en kompis som total dissade.
Och jag frågade henne om råd.
Med mina problem.

Skillnaden mellan oss.
Var att hon visste att hennes kompis skulle förlåta.
Hon hade haft dom problemen förrut.
Det är skillnaden.
Jag har aldrig gjort såhär förrut.
Aldrig med dig.
Klart att jag har haft dem här problemen förrut.
Men det slutade illa.
Jävligt illa.
Och det ska inte det här.
Om det här slutar illa.
Då jävlar.
Då dör jag.
Då utvecklar jag sjukdommar.
Ätstörningar.
Psyk sjukdommar.
Jag lovar.
Dom är redan på väg.

Jag vill inget illa.
Jag vill bara säga.
Bara berätta.
Vad jag känner.
Vad jag vill.

Du gör som du vill.
Jag gör som du vill.

Förlåt!
För allt!

Bara för att jag inte går runt och smilar hela tiden är jag ett jävla emo?! Nej, emo är musik. Och jag kanske bara är allmänt lessen och arg! Förlåt då! Bara för att ni lever ett perfekt jävla liv och inte vet vad lessen är. För helvete! Väx upp!

(Förlåt, jag kan inte vara perfekt hela tiden, Förlåt!)

</3

2009-10-12 @ 20:14:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I don´t now

Jag vet inte vad som händer just nu. Ibland känns saker bara så himla bra och ibland så himla dåliga. ibland är allt jättebra och jag orkar umgås med kompisar och familj och iblnad känns allt jätte dåligt, jag orkar inte svara i  telefon eller prata med nån. Spec inte över mobilen, skiter i att svara när nån ringer. Det brukar jag faktist göra, kolla vem det är och sen trycka bort det. Det spelar ingen roll vem det är, jag orkar inte prata bara, spelar ingen roll vem. sms:n svara jag nästan allid på. Jag vet inte varför men det är lättare. Då behöver man inte prata med en riktig person. Eller det är ävl en riktigt person som skriver där men, det känns lixom bättre då.. Inte lika riktigt lixom.. Äsch.. Jag vet inte.

Det är svårt att förklara. Annars så vet jag inte. humörsvängningar kanske men.. Det känns faktist riktigt läskigt. Att ena dagen skratta och le hela tiden, och nästa vara helt nere, inget är bra och gömma mej för omvärlden. Jag vet inte, men det känns inte riktigt bra.

Ähh.. va fan, vem bryr sej.

2009-07-06 @ 21:38:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Alla dessa lögner

Jag orkar inte med allting längre. Hur fan kan man göra som du gjorde? Att jag varit nere förrut vet väl alla. Åhh att alla tycker att jag är ett jävla emo som springer och cuttar sej hela tiden. Det gör inte mer nått. För ärligt har jag cutat mej 1 gång. Bara för att jag inte orkade mer er mer. 1 ända gång. Inte mer, och att alla tror att jag gör det varje dag. Det bryr jag mej inte om. Herregud! Erat liv ni får göra vad ni vill med det. Och om ni vill ödsla tid på att kalla mej emo och massa så fine by me. Jag bryr mej inte. Inte om det. Men att du gjorde som du gjorde. Det var lixom droppen som fick bägaren att rinna över. Att första vi skulle bara "göra slut" sen att det kommer fram att du kommer har ljugit om allt. (Ja, jag fattar om det blev krågligt men först bröt jag upp med en kompis, sen kommer det fram att en anna kompis ljugit.) Jag orkar fan inte mer. Och just du. Det var ju vi sen lekis. Sen at tvi inte var så mycket i 6:an gjorde inte mej nått. Det kändes ändå som att du fans där. Även om jag tyckte att du började bli en fjortis som var ute och drack alkohol varje helg och som bara var ihop med killar som var minst 3 år äldre. Det förändrade min syn på allt också. Jag började tro att det var vanligt att börja använda akohol så tidigt. I 6:an! Och att jag var sämst för att jag inte klarade av att skaffa en kille som var minst 3 år äldre än mej och allt! Sen j*vla skit om att du var med barn! Hoppa och skit lixom. Du gick i 6:an! Du var 12 år! Det var lixom inte sant. Då började jag tveka på dej. På allt du hade sakt. Men det hade ju varit vi sen lekis. Det kunde ju bara inte vara sant lixom. Men nu i 7:an när ännu fler lägner kommer fram då vet jag inte. Ja, vi har glidit ifrån varandra mycket och utvecklats på varsina håll men ändå. Du skulle ju ändå alltid finnas där. Så varför hitta på låssas kompisar? Varför ens börja ljuga för sina vänner? Inte ett ända ord som kommit från dej sen 6:an har ju varit sant! Jag fattar inte att du ens orkade ljuga om allt i 2 år. Nu. 1 veckan innan vi går ut 7:an har allt kommit fram. Först nu har alla insett att allt bara varit lögn. Varför säga att man är ute och super med sina kill kompisar som är 3 år äldre när man egentligen ligger på sängen och läser en bok? Varför inte bara säga att du inte gör någonting? För att du var rädd för att inte bli populär?! Varför fejka allt. Vi hade accepterat dej även om du inte var ute och söp varje fredag. Jag tror att dom flesta hade tyckt om dej mer om du hade varit som oss. Som visst kunde vara ute med kompisar ibland men inte vara ute och supa varje helg. Fast det var ju inte sant. Men nu har du ju förstört allt ändå. Och varför inte avsluta allt när man känner att man inte orkar mera? Nej, då hittar man på nya värre lögner och går bara 11 dag i vecka istället för att man inte orkar hålla det där fejset varjde dag. Bara för att varaa populär. För att vara nån. Efter det här är ju till och med jag populärare än dej. Även fast jag inte skryter med det.

Jag har mitt liv som ingen annan från skolan ska bry sej om. Men går och skryter om det gör jag inte. Nej, för att jag inte orkar det. Ni skulle antagligen inte palla det. Inte jag heller. Jag pallar ju inte ens det här. Nu är jag avstängd. Bara här kan jag visa känslor. Men från och med nu tänker jag bara ta allt. Ta all j*vla skit ni öser över mej. Jag vet inte hur längde det kommer att gå men ett tag iaf. Tills jag har hittat en bättre lösning. Jag bryr mej inte om vad ni säger om mej. Det är bara 1 vecka kvar till skolavslutningen. Sen är jag fri. I 2 hela månader. Det är lycka. Jag vet inte hur det kommer att bli när jag kommer tillbaka. Men bra. Det kommer fan bli det bästa någonsing. Det ska jag fan fixa. Gör vad fan ni vill. Jag bryr mej inte. Men ni har bara 1 ända jävla vecka på er. Sen är det good bye. För alltid iaf till den gamla jag. Och välkommen till den nya.
2009-06-05 @ 19:48:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

Jag orkar inte mera.
Jag vill inte mera.
Ni har fått som ni vill.
Jag ger upp.
Gör vad fan ni vill.
Jag bryr mej inte längre.
Upp till er nu.
Upp till er att se till att det här gå åt helvete.
Det här också.
Jag orkar inte längre.
Orkar inte med smärtan och förnedringen.
Vill inte ha det såhär.
Vill inte ser varenda jävla dag.
Men nu är det snart slut.
Snart behöver jag inte se er mer.
Snart, äntligen är det över.
Smärtan är det enda som påminner mej.
Påminner mej om er.
Smärtan innuti mej.
Smärtan jag inte orkar med mer.
Ja, jag ger upp.
Orkar inte med den här skiten längre.
Men än är det inte över.
En liten jävla kort tid till och jag kommer ha vunnit.
Äntligen ha vunnit.
Om det går.
Om jag orkar.
Om jag orkar vara stark.
Jag vet inte om jag kommer att klara det.
egentligen vill jag inte klara det här utan dej.
Men det är för dej jag gör det.
För att du nånsin ska kuna stå ut med mej.
Eller så gör jag det kanske för att jag vill bevisa nått.
Bevisa för mej själv att jag orkar.
Bevisa för dej att jag inte är helt jävla onödig.
Att jag egentligen kan vara ganska bra ibland.
Eller så kanske jag vill bevisa det för dom.
Bevisa för världen att jag är stark.
För jag är stark.
Det är jag.
Bara att ni inte ser det.
För att ni inte vill se skiten jag har.
För att ni blundar istället för att göra något.
Kanske vill jag bevisa för dej att jag klarar det här.
Att jag klarar det här själv.
Utan dej och alla andra.
Fast egentligen är det ju dej jag vill ha med mej.
Dej jag vill ha med mej genom allt.
Allt svårt.
Allt lätt.
Allt glatt.
Allt lesset.
Med mej denom allt.
Det är så.
Det vet jag att jag vill.
Men jag vill inte att du ska ta allt.
Jag vill vara stark med mej själv.
Jag är stark.
Jag ska klara det här.
Själv.
Men sen kommer jag att behöva din hjälp.
Det är för din skulle jag gör det här.
För sin skull.
Jag vill bara ha din hjälp ibland.

2009-05-26 @ 18:09:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

Ja, jag är rädd
Rädd för att höras
Rädd för att märkas
Jag vet inte varför
Men helt plötsligt fans rädslan där
Rädslan för allt
Rädslan för livet
Rädslan för mörkret
Ångesten
Ångesten som var som värst på natten
På natten
Var rädd för att sova
Var rädd för att inte sova
Var rädd för allt
Ville inte öppna ögonen
Ville inte vara vaken
Vill inte tänka alla tankar
Ville inte höra alla ljud
Ville inte märkas
Ville glida genom vardagen
Ville bara finnas men inte göra något
Ville leva mitt liv
I min värld
Det gick inte
Det går inte
Hur fan gör ni?
Hur fan kan ni bara gå runt och vara i er värld?
Snälla, jag behöver dej
Jag vill inte göra det här själv
Jag är rädd
Rädd utan dej
Varenda liten sekund utan dej
Det gör mej rädd
Rädd för allt
Den natten får jag ångest
Natten du inte var här
Jag kan inte hänga mitt liv på dej
Men en del
Det är underbart att ha dej här
Ha dej här
Med mej
Då slipper jag vara ensam
Ensam med ångetsen
Ensam med rädslan

2009-05-25 @ 17:40:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Heidi älskling

Asså, jag måste bara berätta hur mycket jag älskar dej:D Du betyder allt för mej gumman och då menar jag ALLT. Även fast jag bara känt dej i några månader så är du en av dom som jag litar mest på:D Den som betyder mest för mej:D Jag vet inte hur jag ska kuna berätta hur mycket jag älskar dej. Det ända jag kan säga är Jag älskar dej!<3 Men det räcker inte. Du betyder så mycket mer än det för mej:D Jag har inte ens träffat dej. Du kan vara en konstig sak som sitter där och lossas vara nån annan. Men ändå litar jag på dej. Så mycket. Du är så fin gumman. Både på insidan och utsidan. Du är helt j*vla underbar:D Ja, allt jag kan säga är väl JAG ÄLSKR DEJ SÅ OTROLIGT MYCKET!!!<33 Så du anar inte hur mycket du betyder för mej. En hel jävla massa kan jag tala om för dej. Jag tror helt ärligt inte att du fattar hur mycket du betyder för mej. JAG ÄLSKAR DEJ GUMMAN!! SÅ JÄVLA MYCKET. HOPPAS ATT DU VET DET!!! Du är en STOR del av mitt hjärta fast jag bara känt dej någon månad. Men det är säkert. Hur fan klarade jag mej utan dej? Det undrar jag med. Men JAG ÄLSKAR DEJ!!

Fantomen <3 Stålmannen älskling:D

Jag älskar dej!<3
Heidi älskling
Jag älskar dej Heidi!!<3

2009-05-23 @ 21:55:29 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Välkommen till min nya blogg!

2009-05-23 @ 21:46:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0