bornasanangel

Förlåt
Förlåt
Förlåt
Inget av det var egentligen meningen.
Jag vet inte vad som hände.
Men det gick utför.
Och jag berättat för dig.
Flera gånger.
Att jag har problem.
Problem.
Stora jävla problem.
Att hantera känslor.
Jag berättade.
Av någon anledning.
Antagligen för att jag trodde på dig.
För att jag trodde att det skulle vara något bra
Jag vet inte idag.
Om jag hade fel.
Jag hoppas att jag inte hade det.
Men jag vet inte.

Jag kommer göra som Kimpan sa.
Låta dig vara någon dag.
Sa hon.
Och jag kommer göra det.
Iaf låta dig vara.
Hon hade samma problem.
Hon hade en kompis som total dissade.
Och jag frågade henne om råd.
Med mina problem.

Skillnaden mellan oss.
Var att hon visste att hennes kompis skulle förlåta.
Hon hade haft dom problemen förrut.
Det är skillnaden.
Jag har aldrig gjort såhär förrut.
Aldrig med dig.
Klart att jag har haft dem här problemen förrut.
Men det slutade illa.
Jävligt illa.
Och det ska inte det här.
Om det här slutar illa.
Då jävlar.
Då dör jag.
Då utvecklar jag sjukdommar.
Ätstörningar.
Psyk sjukdommar.
Jag lovar.
Dom är redan på väg.

Jag vill inget illa.
Jag vill bara säga.
Bara berätta.
Vad jag känner.
Vad jag vill.

Du gör som du vill.
Jag gör som du vill.

Förlåt!
För allt!

Bara för att jag inte går runt och smilar hela tiden är jag ett jävla emo?! Nej, emo är musik. Och jag kanske bara är allmänt lessen och arg! Förlåt då! Bara för att ni lever ett perfekt jävla liv och inte vet vad lessen är. För helvete! Väx upp!

(Förlåt, jag kan inte vara perfekt hela tiden, Förlåt!)

</3